Slow Hands

Tänk vad fantastiskt det vore om datorn fungerade som den främsta av inspirationskällor. Om denna prompt enformiga produkt kunde göra annat än ta död på allt vad idéer och uttrycksfullhet heter? Bildskärmen skulle kunna stråla ut energi och kreativitetsproteiner som får fingrarna att knappra för glatta livet. Fast egentligen nöjer jag mig med om det eviga surrandet kunde sluta täppa igen allt som vill fram och ut och bort och dit. Tankarna alltså. För just nu är de fast där, någonstans i min skalle. Och de vill inte ut. Inte ikväll. 
 
Det kan bero på en liten dos självframkallad ångest. Och fem timmar på ett tåg från Östersund till Uppsala. Klockan är snart ett och imorgon ska jag träna i ottan, städa bort allt jag vill glömma för stunden, och träffa Rebecca. Funderar även på att för första gången i mitt unga liv låta slänga in ett par digitala bilder till ett fotolabb och trycka ut dem på gammalt hederligt fotopapper. Så blir jag inte lika ledsen om den externa hårddisken råkar krascha på resan.

When the loving that you've wasted
Comes raining from a hapless cloud
And I might stop and look upon your face
Disappear in the sweet, sweet gaze
See the living that surrounds me
Dissipate in a violet place

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback