A Perfect Mess
Att slopa träningen tog emot en aning, men jag har trots allt tränat 3 ggr/dag hela den här veckan, så jag ska nog inte behöva bli nertyngd till marken av alltför dåligt samvete.. dessutom hanns det med ett ivrigt trampande á la 30 minuter på min proffesionella (eller inte) motionscykel väl hemkommen från stada. Nu har jag precis klickat iväg ett mail till en samordnare på colleget för att försäkra mig om att de mottagit mitt senaste fax.. och i denna stund väntar en uppsortering bland diverse värdehandlingar/intyg/skolpapper och dokument av alla de slag! Inhandlade en del pärmar idag så man kan få ordning på skrotet någon gång.. Så kanske man kan få sova i sin egen säng i natt?! Har kravlat runt i huset som en backpacker den här veckan och testat på alla möjliga sovplatsvarianter.. allt från golv till vardagsrumssoffa (bäst i test! 5 snarkningar av 5 möjliga). Min säng fungerar nämligen (oroväckande?) ofta som en förvaringsplats för prylar. Jag sorterar saker mycket och ofta, men hinner sällan slutföra mina alla projekt, och det slutar allt som oftast med att jag öser ner allt på golvet igen (varifrån det kom) för att nästa dag lägga upp dem i prydliga högar på sängen igen, för att följande natt slänga ner allt igen och.. ja, ni hajar? Eller så blir det som senast, att jag helt enkelt slaggar någon annanstans tills jag fått ordning på grejerna.. (Borde jag bli lite mer pryd?)
Imorgon infaller ett trevligt spektakel på Stockholms universitetsområde.
Synes där gott folk!
Cut Myself On Angel's Hair
Sådär! Nu har jag äntligen tagit mig tid att boka klippning. Då kanske man äntligen kan få ordning på det skatbo till hår som pryder min välpolerade hjässa... (eheh). Urblekt, långt och risigt. Luggen är så lång att jag borde ta till saxen och klippa hål för "ögena" (som morfar brukar säga:)
Det finns som bekant en hel del frisörsalonger i Uppsala att välja mellan. Själv har jag gått från en trogen kund hos Magic Touch till hundra ggr bättre Estetica.
-Rekommenderar-
Lika kluvna som mina hårtoppar är, lika kluven är jag inför valet av hårfärg. Nej, jag har inte tänkt färga på salongen. Håller mina ören lite för hårt för det, dessutom blir hemmafärgning/toning minst lika bra! Go natural? Det har jag inte gjort på säkert 6 år... och jag har inga planer på det heller! De senaste åren har jag kört ganska mycket åt lila/röd/svart-hållet, vilket känns väldigt jag. Har emellertid börjat tröttna lite smått på färgen och återigen börjar gå tillbaka lite till askblond-tankarna.. Varför jag bangade den idén sist berodde främst på de risker som kommer med att ständigt utsätta håret för blekningar och behandla med silverschampoo. Jag har redan väldigt tunt hår, och efter att ha hört skräckhistorier om folk som börjat tappa hår efter dessa minst sagt omilda behandlingar så backade jag. Och det kanske är det bästa ändå. Men samtidigt är blond den ultimata sommarfärgen! Håret bleks ju av solen och av den anledningen är inte mörka färger ett klockrent alternativ under den här årstiden. Samtidigt känns ett mellanting inte så superhett, så frågan är hur man ska gå tillväga? Fortsätta tona om håret i lila/röd nyans eller satsa på något mer spännande? Tips, tack!
Svenska Hjärtan
Nu är det pingst och jag jobbar hela helgen. Storhelger betyder mycket cäsh & det behöver jag. Pass som börjar tidigt i gryningen och slutar sent i skymningen betyder också asocialitet. Även på mors dag. Sedan kan det också bli svårt att fullfölja en dejt, med till exempel Jossan. Men det är smällar man får ta. Att se Lasse Lindh en fredagkväll på en blöt nation med lite för många billiga drinkar (och irländare) före ett långt arbetspass är inget jag rekommenderar. Inte heller att sova (en halvtimma) på en stol på ett skruttigt vandrarhem i city innan man hoppar på bussen 6.20 från stan. Men det har sin charm ändå. När jag struttade ut på gatan i min gråa klänning & strumpbyxor med lite för många hål i, hade solen för länge sedan intagit himlen och det var faktiskt riktigt varmt. Det får mig att tänka på att det snart är sommar. Varma nätter. Sena nätter. Galna nätter. En halvtimma kvar, sen 12 timmar i samma miljö. Jag längtar inte ihjäl mig. Fast jag tror det kommer gå fort. Jag är lite av ett levande energiknippe nu, trots mina få 30 minuter av sömn. Jag hoppas det håller i sig hela dagen.
There'll be no Pete
Babyshambles ställer in Peace & Love.
Alla är förvånade.
Smärtar
WHY DID YOU GO THERE?
SITTING ON A COLD STONE
WAITING FOR THE TRAIN HOME
HOPING IT WOULD CARRY ME HOME
HOPING IT WOULD CARRY ME HOME...'
Rec & Play
Nu när självlåning är infört går det ypperligt smidigt att plocka på sig ett par plattor, dra lånekortet och scanna skivorna. Sedan är det bara att släppa ner dem i sin medhavda väska/tygkasse (lite mer kulturellt!) och klampa ut genom porten (med automatisk dörröppning)
Hur safe som helst.
Jag brukar ofta plocka hem de där skivorna man borde köpt men av någon anledning aldrig förvärvade. Nyligen lämnade jag tillbaka dessa plattor, efter några veckors besök hos mej:
- Jumper "Välkommen Hit" (1998)
- The Knife "The Knife" (2001)
- The Jesus and Mary Chain "Automatic" (1989)
- (International) Noise Conspiracy "Survival Sickness" (2000)
- I'm From Barcelona "Let Me Introduce My Friend" (2006)
Mums, mums.
Nu senast blev det följande lån:
- Träd Gräs och Stenar "Ajn Schvajn Draj" (2002)
- The Velvet Underground "The Velvet Underground" (1998)
- New York Dolls "Rock N' Roll" (1994)
- The Wannadies "Before & After" (2002)
- Velvet Revolver "Contraband" (2004)
Man även låna på webben: Http://www.musikwebb.se
Hurvida det går hem eller inte hos svenska tonårsrebeller låter jag vara osagt:)
Nu blir det trevlig lyssning, i alla fall för min del!
Carolus Linnæus
Varför just Uppsala? Jorå, 50 av sina sjuttioett år ägnade han faktiskt åt att närvara i Uppsala stad. Den närvaron har satt sina spår lite överallt, bland annat i Botaniska trädgården (där han bl.a. håller utsikt i form av en staty) , den gamla gården på Svartbäcksgatan; numera Linnéträdgården och Linnémuseet, Linnés Sävja, och så hans slutgiltiga (överblommande) hem på landet såklart, Linnés Hammarby.
Så vad finns då att hitta på under denna festvecka 20-27 maj? En hel del visar det sig.
Vill du uppleva lite aktiviteter och kongresser i Linnés anda imorgon söndag, så kan du bland annat:
- Delta i invigningsceremonin i Botaniska trädgården som bl.a. bjuder på musikunderhållning
- Se konserten Joseph Haydn: Oratoriet Skapelsen i Uppsala Domkyrka
- Bege dig till Gränby Linnéminne och höra lite om hur det stod till med kvinnorna kring Linné
- Powerwalka fram på den nyanlagda Linnéstigen: Herbatio Danensis
- Gå på vernissage och se naturfotografen Towe Wiiands bilder i utställningen Poesis Naturae
- Vandra omkring bland vårblommande rabatter i stadsträdgården
- Vara med om en högtidlig plantering av ett s.k. "Ramboäppelträd" från USA
- Gå på tulpanfestival
- Höra historien om den store Linné i form av dockteater på Den lilla teatern
- Se Gunnar Brobergs utställning Från stubbotan rot till anseligt träd i Carolina Rediviva
- Besöka hans professorhem och höra lite om livet hemma hos familjen Linné
- Gå på guidade vandringar med SLU-forskare i Linné Hammarby
- Kika på Fibben Halds Linnélillustrationer i Bror Hjorts Hus
- Gå på föreläsning eller exkursion om växternas betydelse som läkemedel
....och tusen andra saker!! Sedan återstår 6 dagar till, späckade med aktiviter.. Vaksala Torg kommer bl.a. bjuda på kunskapsmarknad med temat "natur, ekologi och hållbar utveckling" där naturens mångfald, skönhet, sårbarhet, användbarhet, läkande krafter och uthållighet står i fokus. Torget kommer att fyllas av förevisningar, film, foto, utställningar, blommor, grönsaker, mat, försäljare av naturprodukter m.m. Och är inte det något för dig kan du ju alltid lyssna på lite sex- & samlevnadssnack på Reginateatern och Grand.
Kort sagt: Det finns någonting för alla.
Sedan kommer ju självaste Kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia hit + någon kejsare från Japan.
Vad har då JAG för relation till den här Carl? Tja.. vi har till exempel samma favoritblomma, Linnéa (som jag f.ö. heter i andranamn) och så gick jag ju på den ljuvliga (host) Linnéskolan. Jag fikar gärna på Café Linné och är nästintill (liksom Carolus) uppvuxen i Småland.
...och givetvis kommer jag fira denne herrs 300-årsdag, som den nörd jag är :)
Funderar starkt på att ta Linnébussen till alla spännande platser.
Grattis på födelsedagen kära du.
Eurovision
Det hade antagligen inte spelat någon roll vilket band vi hade skickat till Helsingfors, vi nordbor var uträknade redan från början, och nästa år blir det kval för.. hmm, nu ska vi se: Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island.
Ehh...
Det funkar liksom inte längre.
Vad gäller Arks framträdande: Nej, de glänste inte lika starkt som i Melodifestivalens andra deltävling. Inte ens i närheten. Nervositeten lyste igenom väldigt tydligt, och som jag anade hade Ola svårt att hålla sig inom ramarna och framföra låten i originalskick. Det blir lite hackigt och lite stelt.. men det är likväl en av de finaste låtar Sverige sänt ut i ESC och framträdandet var jämfört med konkurrenterna inte annat än fantastiskt bra.
Och som alltid var det med en nästintill olidlig spänning och nyfikenhet i kroppen jag på söndagen spanade efter brandgula löpsedar. Förväntningarna stod på sin kant och jag kunde knappt bärga mig att få se vad de knopat ihop den här gången.
Ironi på sin högsta nivå....... ja.
Den skrikande trycksvärtan som trånar efter uppmärksamhet gör mig inget annat än oerhört trött.. Varför inte kopiera eller återanvända löpsedlarna efter varje gång när de ändå kör på samma koncept år efter år..? Om rätt låt vinner så är det såklart allt annat än rätt. Det är lika med med misstag, orättvisa och telefonproblem.
"1000000 tittare: Vi kom inte fram!!!!!!!!" Buhu buhu buhu. Fusk. Skandal. Och om fel låt vinner, säg allt annat än den favorittippade Sverigeakten, ja då ska de kramas ur på tårar, ilska och besvikelse. De ska stå där ensamma, blottade, och fulla av skam. Bärandes på hela Sveriges spottloskor. En skandal. Vanära. Katastrof för svealandets ära, heder och fläckfria framgång. De skall avhöljas sitt sanna jag. Möjliga svagheter skall punkteras och vi ska få se ilska, skam och besvikelse i sin yttersta form.. vredesutbrott och följderna av ett nederlag med råge.
Låt mig få presentera gårdagens löpsedelsrubriker:
Expressen: "Ola Salos RASERIUTBROTT efter röstskandalen: DYNGTÄVLING!"
Aftonbladet: "Ola Salo: En DYNGTÄVLING- låste in sig i PROTEST"
Hahaha. I det här fallet är det faktiskt lite mer komiskt än vanligt (för den skull inte desto mindre tragiskt.)
Det må vara ett återkommande tema, men i år visste nog inte rubriksättarna vilket band de hade att göra med. Med sju års erfarenhet av den här farkosten kan jag inte säga annat än att är det något jag vet att det här bandet aldrig skulle göra, så är det att ta en förlust på det sätt skvallertidningarna vill mena. Jag tror inte ens att ordet förlust finns inprägnerat i deras interna ordlista. De må ha höga krav, men är samtidigt kloka nog att ta allt med en klackspark. Lika mycket (lite) som de bryr sig om en låg placering i en tävling, lika mycket (lite) lär de bry sig om de vinklade rubriker som igår skrek ut missvisande signaler över hela landet.
Själv har jag dock lite svårare att se mellan fingrarna på lättsålda puckoidioters icke-intelligens, rycka på axlarna, och gå vidare. Jag ser inte lättvindigt på saker. Framförallt inte på handlingar vars enda syfte är att trycka ner och smutskasta andra människor. Istället drar jag in en djup suck som vibrerar och bubblar av irritation inuti mig tills den utmynnar i kallsinniga diskussioner (eller ovanligt långa blogg-inlägg). Varför? Jo, av den enkla anledning att jag avskyr orättvisor. Ett ödmjukare band än The Ark lär du inte finna i kalla Sverige hur djupt och länge du än gräver i musikarkivet, och att sätta på dem en oförtjänt stämpel som felaktigt vittnar om ett bortskämt band som bärare av divalater.. ja, det blir inget annat än förbaskat orättvist. Vi människor är blåsta. Vi tar omedvetet in intryck och våra tankar filtreras farligt mycket av det vi råkar fästa blicken vid. Inte ens min far (som starkt icke-fan av The Ark) kunde låta bli att kommentera vad han läst hemkommen ifrån stan: "De där Ark.. du ser ju hur de här". Och återigen genomborrade en djup suck min kropp och jag förklarade trött för honom att chansen att Ola Salo haft ett så kallat "raseriutbrott" (inför media) är skrattretande liten, och att det faktum att de båda ledande tidningarna använt sig av samma citat starkt tyder på den uteblivna negativitet hos bandet som reportrarna så ivrigt söker efter.
Jag vill inte föreställa mig det enorma pressutbrådet som efter förlust trängs, knuffas och trycker upp mikrofoner i facet på trötta och frustrerade artister. Journalister som leverar ut dumma frågor och lägger svaren i munnen på dessa och gör allt för att klämma ur bandet minsta antydan till irritation och desperat blixtrar efter ett besviket ansiktsuttryck för att kunna förstora upp det x 10 och publicera på förstasidan. Det fina med The Ark är just det att hur mycket man än rycker, klämmer och tjatar sönder dem så är det enda som kommer ut en stor dos ödjukhet, glädje och tacksamhet.
Intervjun (och källan till både aftonblaskan och sexpressens fyndiga? rubriker) med Ola Salo ligger uppe på expressens hemsida och visar precis vad jag trodde: En leende Ola Salo som med rak rygg, stolthet och styrka i blicken berättar om en jättekul vecka med fantastiska framträdanden och roliga möten. Han säger att han är stolt över Sverige som vågade tro på något så udda som The Ark, som Europa skulle visa sig ännu inte vara redo för. Han tackar flera gånger svenska folket som trodde på dem och röstade fram dem och avslutar med att försäkra alla om att de alltid kommer att förbli The Ark, världens bästa band.. oavsett vad som händer i den här gamla dyngtävlingen", som Ola sedan med glimten i ögat tillägger tillsammans med ett bubblande skratt.
Det finns inte ett uns av "raseri" i Ola Salos ord. Bara ren glädje.
Det är så förbaskat fint, och jag beundrar starkt den ödmjukhet som fortfarande vilar över bandet, trots alla framgångar. De lägger ingen som helst vikt vid det som inte är uppbyggande, utan seglar lugnt vidare med huvudet högt runt om i landet för att sprida kärlek, respekt och acceptans. Lyft på hatten för världens bästa Ark!
Det måste reta gallfeber på de stackars rubriksättarna.. som de måste fått kämpa för att hitta något spännande och lagom elakt att sälja lösnummer på. Skänk dem en tröstkaka. Eller en biljett till en arkkonsert. Så de får uppleva lite kärlek de också.
Inget bad i Hulingen i år (heller)
Det höga biljettpriset i kombination med ett svagt startfält (med 50 cent som grädde på moset) & guldglänsande konkurrenter gör att jag sviker Rockparty för i år. (Okej, inte för att jag berörs av biljettpriset...men det är en principsak!!)
Fast det fanns ju trots allt några finingar som jag gärna hade sett...
The Ark, Mando Diao, Wolfmother, Razorlight, Justice, Shout Out Louds, Maia Hirasawa, Taxi! Taxi! och Familjen till exempel.
Men nu när jag räknar upp artisterna så var det nog inte så många att sörja över trots allt. Maia Hirasawa, Mando Diao och The Ark kommer ju till Peace & Love och Familjen och Taxi! Taxi! dyker upp på Storsjöyran. Och tar man och kollar igenom listan med deras övriga artister så har jag glömt bort Hultsfred för läänge sedan...
Do I have to spell it out?
Jomen självklart.
Ensamma, lugna vardagsmornar har jag för vana att låta radion stå på och absorbera upp tystnaden efter 3 x brodrar & 2 x päron som begett sig av mot skola/jobb. P3 är min vän i etern och extra varmhjärtad är jag till P3 Svea, P3 Pop non stop och P3 Populär. Och så morgonpasset förstås.
Morgonpasset har på fredagar fina introtävlingar där man kan låta testa sina låtkunskaper efter de första tonerna i tio låtar. Jag måste erkänna att jag är rätt skillad på det här med intron och dess hemmahörande. Jajemen. En efter en prickar man av dem i huvudet och känner sig sådär präktigt allmänbildad..men som med allt annat är det ju alltid lite svårt att få tummen ur och maila in sina hopkokade svar.
I morse satt jag där som alltid knaprandes på mina Kellogg's Special K med (världens mumsigaste) honungsmelons-yoghurt och lyssnade igenom introna och log förnämt för mig själv över mitt oeeeerhörda kunnande. "..enkelt.. solklart.. Kim Wilde förstås! Jojo.. den här ja.. mhm. Jodå". Fortsatte i vanlig ordning läsa kulturdelen i min UNT och odla smulor på köksbordet. Lite senare (när man förflyttat sig från kök till vardagsrum för att ta tag i det obligatoriska engelskaarbetet om abort som ska redovisas på tisdag) : " DAGS ATT KORA VINNARE I DAGENS INTROTÄVLING...SOM MÅSTE VARIT EXTRA SVÅR DÅ VI BARA FICK IN ETT ENDA RÄTT SVAR! GRATTIS GREGER I TRÄSKTORP.."
En enda? Hallå. Vad säger det här? Att jag hör till eliten i P3's introtävlingar....eller att jag är lika seg som majoriteten sv Sveriges övriga befolkning. Bedöm själva. Men nu känns det liksom på tiden att ta tag i saker och ting. Ta tummen ur helt enkelt. Ja, se sådär. Nu har jag det skriftligt också.
About A Burning Fire
Sista april. Valborgsmässoafton.
...eller som för oss i östra Sverige; en andra nyårsafton!
I Uppsala är Valborg superhypat. Det är tveklöst årets största fest, som startar i valfri park med champagnefrukost och jordgubbar och sedan tar sig vidare ner mot fyrisån där hela uppsalas befolkning (man lär sno åt sig en plats redan under de daggiga morgontimmarna om man vill se ett uns av spektaklet...såvida man inte har riktigt vassa armbågar) trängs på broar, bryggor och bakom stängsel (och i träd) runt Saluhallen och längst med ån för att beskåda den traditionsenliga forsränningen med utklädda studenter som forsar fram i sina omsorgsfullt utsmyckade frigolitflottar nerför Kvarnfallet och ner i det iskalla vattnet. Festligt. Sedan är det dags för sillunch och snaps (som flödar stadigt under hela dagen) varpå tusentals studenter från diverse generationer vinglar vidare mot Carolinabacken där det är mösspåtagning och maratonlopp nerför den branta backen mot staden.. sedan är det gasque på valfri nation, där det ska sjungas snapsvisor och skålas ännu en gång, eller grillning hos goda vänner. Kvällen brukar avslutas med utgång alternativt däckande i valfri buske bland fjortiskonstellationer och vattenpipsrökande indiekids i stadsparken alterntivt slottsbacken.
(Obs! Ej min bild )
Vad som egentligen blev av det uråldriga valborgsfirandets ursprungliga syfte; att framkalla våren med hjälp av sånger, tal och eldar lär vi nog aldrig få veta..
..och jag är tveksam på om ens hälften av alla skräliga ungar som vinglar runt i klungor på stan denna kväll nånsin skådat någon valborgseld/valborgsmässobål/majkase/majbrasa whatsoever. Om inte annat, så är jag rätt säker på att de gamla ceremonierna inom en inte alltför avlägsen framtid är utdöda och ersatta av ännu lite mer festande och några fler droppar alkohol...
Själv tog man det förhållandevis lugnt i år. Min kusselin var här och vad vi kom fram till var att Valborg är en utmärkt shoppingdag eftersom affärerna är helt och hållet trängselfria då alla andra roar sig på annat håll! Sen blev det lite forsränning & lite grillning & fett med dans på Escobar..
S o m m a r h a l v å r e t s b ö r j a n