popkonst

haha.. vad skrev jag igår egentligen? well. inte mycket till sleep, 05:30 gal den inneboende tubben i mobilen, och en timma senare hoppade vi på bussen mot Collegeville, tre timmar bort. där hade ett dussin färgglada (förutom vi, som är svarta och snyggast) lag samlats, och efter att ha provsprungit hela rundan på 6 km (varför?! jag blev trött) gick första startskottet. och det var då jag insåg det: jag hatar ju tävlingar? andfådd redan de tio första stegen när jag också påmindes om hur tråkigt det är att springa utan musik (nej, det var inte tillåtet) men jag var grym de första 3 kilometrena. riktigt grym. sedan tröttnade jag ordentligt och släppte förbi 2 brudar i vårat lag bara meter från mållinjen. det ångrar jag lite. annars måste jag säga att jag gjorde ett ganska bra lopp för att ha undvikit alla typer av idrott under hela min skoltid. jag menar, de här tjejerna har ju sprungit cross country hela highschool. v'äl hemma däckade jag nästan påväg in till rummet.. yrvaken & lodig i mina heta knights-hotpants och skatbo till hår knackar det sedan på min dörr, och där står bror till min hårt arbetande roommate, som av någon anledning rätt intensivt försökt pressa ihop en träff med mig den senaste veckan.. well, han inbjöd sig själv till den resterande delen av födelsedagstårtan (jag vill aldrig mer äta något sött!!!) och på prommis i min fortfarande heta outfit en stund senare stöter jag sedan ihop med da swedish gang som hojtar att jag är inbjuden till middag om 20 minuter, eftersom vår svenska wannabe fått oväntat besök av sina föräldrar som så gäärna ville träffa oss. kastar på mig något annat än sovkläder och hoppar in i det gamla vraket. höll ju på att storkna av all tjockmat man tvingat i sig av sociala skäl redan då, men restaurang skulle det bli och visst var det trevligt. och ja.. han är en toffel. det är han.