In this world all covered up in same

So, take it to the stage in a multicoloured jacket
 take it jackpot, crackpot,
 strutting like a peacock
 nailvarnish Arkansas
 shimmy-shammy featherboah
 crackpot haircut
 dye your hair in glowing red and blue

Det var de raderna som fick mig att vilja göra det. Färga håret hälften rött & hälften blått.
Men jag gjorde det aldrig. De lät mig inte göra det. Föräldrarna och vännerna.
Och jag var varken tillräckligt upprorisk eller modig för att göra det ändå.

Av mina tio val är nio fel. Enligt min familj.
Mina gamla vänner lyssnar på house och dansar i sann Big Brother-anda till Boten Anna.

Jag skulle sökt mig bort därifrån.
Mycket, mycket tidigare..
Det är ingen mening att ensam
bära på en revolution, en idé.
Det finns ingen mening med att skrika sig stum till de döva.

It wasn't meant to be a hole in the ground

Hey Modern Days

Jag bara rullar fram.. jo, faktiskt. Det är nog vad jag skulle kunna göra just nu! Det är nog ingen större vits med "smala" chokladbollar om man proppar i sig 10 st. Sen var det ju pastasallad och en ensam semla i kylen.. och sen blev jag tipsad om hetvägg och var ju tvungen att testa det också. Som grädden på moset (uh, no thanks..) vill J att jag fikar med honom idag. Jag sa att jag inte skulle hinna.

Idag hände något märkligt. T loggade in på msn. T, som inte varit inloggad samtidigt som mig sedan någon gång 2002. T, som tillsammans med E och M utgjorde De tre essen. Radio, tidningar, mystiska händelser.. De tre essen som plötsligt försvann. Var borta. Gamla tider. Vi pratade om dem, de gamla tiderna alltså. När vi och ca 6 stycken till, utgjorde så gott som de enda besökarna på theark.nu. Vi pratade om den där känslan. Den utopiska världen och livssynen vi hade.. Det var så det skulle vara, så det skulle bli. Ett uppdrag, en skyldighet. Frigörelse

T är i Asien nu. Hon vill inte prata om dem. Hon vill glömma. Gå vidare.

Jag behövde inte ens trycka på "play". Tårarna kom innan jag ens hunnit plocka ur skivan ur fodralet.


 Oh, chin-batty dour face 
 Why did you go there?
 Sitting on a cold stone
 waiting for the train home
 hoping it would carry me home
 hoping it would carry me home...

DEN GAMLA ARKEN 1


All My Senses


Hur kan tiden ha gått så fort? Jag lyssnar på All My Senses och Hurricane Bar-tiden sveper förbi mig..

Mando. Så mycket de betydde för mig då. Det fanns bara dem. Varje tidningsartikel, varje nyhet på hemsidan.. hjärtat i halsgropen. Minns när jag fann Surreal Dream.. sådana saker, kontroll. Att veta var man har dem.. varje steg, varje sysselsättning.. [Gustaf har namnsdag & Björn är förkyld] Det var otroligt viktigt. Inget fick undgå mig. Alla skivor, alla singlar, LP:s.. en dyrbar samling. Allt var så spännande. Konserterna.. total lycka. England.. När dog den?

Lågan.

Gröna Lund 2003

Så Nära Får Ingen Gå

Men det är så det ska vara

Det är så vi vill ha det nu.

Det är så det ska vara

Som en perfekt och underbar lag.

Perfekt och oförstörbar…


Ja, det är sant.

Jag har plockat fram mina Kent-skivor igen.

Dammat av Isola, Hagnesta Hill och Verkligen. (De andra får vänta)


Aldrig har väl Verkligen känts mer rätt än nu.

Mina tankar ligger inlindade i Jockes ord.

Det blev många timmar buss igår.

Dessvärre uppträdde min abstinens efter Eskilstuna-bandet  lite för sent, och jag hann jag bara lägga in Isola och halva Verkligen på mp3:n, då mina Kent CD:s inte finns inlagda på datorn. Det blev ett avbrott precis innan 10 minuter (för mig själv) och aldrig har jag väl känt ett större behov av just den låten. Fick sitta och sjunga på den för mig själv istället...


Tänk om vi skulle vakna utan läppar
med hela munnen fylld av jord
och bakom tungan inga ord

Tänk om jag skulle vakna vara farlig
med hela munnen fylld av blod
jag bet min tunga när du log

Allt jag ville säga det glömde jag ikväll
Allt jag ville vara behöll jag alltid för mig själv...

Jag funderar på varför det tar emot att citera Kent.
För det gör det. Det känns lite skamfullt. Lite tabu.
Det vilar en stark tvekan och ovilja över att ens nämna gruppen.
Kanske handlar det om att tvingas svälja en bit stolthet
Riskera att folk tror att man upptäckt Kent nu
och inte när man var 11 år.
För det vore ju en katastrof.
Då vore man plastic indie wannabe..
Eller hur var det nu igen?

Jag vill ha din ryggrad här
Fäst den i mig

Och för miljonte gången förundras jag över Kräms skönhet.
Vrider & vänder på textrader och tongångar för att försöka förstå
vad som gör den så förbaskat vacker.
Jag kommer inte fram till något bra svar.


Fyll min mun med din

Fyll min tid med någonting

Fyll min med din

Alldeles för kalla tunga..


Kent skrynkelpapper


Explosions in the sky

Och han sa att han ville flyga över molnen
First breath after a coma
Och jag sa att jag följer med
Vi tar varandras händer och flyger
Långt bort. Så långt bort.
Och han sa att vi gör det.
En varm sommarnatt
Lite kyligt i molnen
Men sen
När man kommer upp
Ovanför
Är allt tyst.
Bara stjärnorna som glittrar
Och ditt ansikte är en uppenbarelse i månljuset.


Stjärnor