Snedsteg

Jerred har varit här och vi har gjort läxor. Femton minuter. Resten av tiden pratade vi bort. Jag har så mycket att göra. Så äckligt mycket. Tanken på det ger mig hjärnblödning...

Jag har fått det sagt nu. Det blev det klassiska prata-om-känslor-för-en-annan-metoden. Kanske inte den mildaste, men samtidigt var det en genomärlig historia om något som varit och inte är. Det handlar om att komma över, andas och ta en paus. Jag tror att han förstod.

Amanda och Steph lever klubbliv i detta nu. Ian är festlös.
Den dagliga rapporten.

Och i övrigt.. så ångrar jag mig. Det är inte ofta jag ångrar mig vad gäller sådana där händelser, men det där kändes aldrig riktigt rätt. Jag visste att det skulle hända förr eller senare, och jag har aldrig haft något emot tanken. Men när vi väl kom dit.. då var det aldrig riktigt rätt. Jag vaknade upp med skuldkänslor. Det har aldrig hänt förr. 

kanske något händer inom mig? Kanske de här veckorna har haft en viss inverkan på mig redan. Det är positivt. Jag blir bara mer och mer säker

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback