En historia.

En historia om en väldigt speciell LP-skiva. En sådan man (jag) trånar efter. Beatles-White Album. Original. Ägaren? En man. En sådan som åt flingor med mjölk så det skvätte överallt. Jag var i himmelriket, fast vid min LP. Den hade fina bilder. Det fotades, posades, och pratades.

"Säljer du den?", kan jag inte låta bli att fråga.

Nej. Den finns där till andra ändamål. "Fem minuter.. det är vad som krävs", skrockar han och tar en klunk av sin Cola. Hur kan du då fortfarande ha kvar den? är en fråga som uppstår i mitt huvud. "So.. do you have a boyfriend?"
Gubben är 40+. Klart som korvspad att jag inte är singel!

När jag lämnat ifrån mig min nyblivna kärlek och vi sitter i bilen är det alldeles tyst. Ända tills något bryter tystnaden.
"Oh.. my.. God.."
"..the neck!"
"I know!"

Jag vet inte.

"IT WAS STAPLED! For God's sake, it had stitches all around it. Like Frankenstein."
"I want to puke"

Jag antar att jag varit alldeles för inne i min älskade LP för att lägga märke till det. Men när jag fick se Mirjams bilder och zoomade in den där halsen.. då rös jag. Stora, stora stygn. De följde hela strupen och det är givet att någon försökt skära halsen av honom.

En av alla märkliga människor vi träffade på under vår resa till södra USA.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback