Så Nära Får Ingen Gå
Men det är så det ska vara
Det är så vi vill ha det nu.
Det är så det ska vara
Som en perfekt och underbar lag.
Perfekt och oförstörbar…
Ja, det är sant.
Jag har plockat fram mina Kent-skivor igen.
Dammat av Isola, Hagnesta Hill och Verkligen. (De andra får vänta)
Aldrig har väl Verkligen känts mer rätt än nu.
Mina tankar ligger inlindade i Jockes ord.
Det blev många timmar buss igår.
Dessvärre uppträdde min abstinens efter Eskilstuna-bandet lite för sent, och jag hann jag bara lägga in Isola och halva Verkligen på mp3:n, då mina Kent CD:s inte finns inlagda på datorn. Det blev ett avbrott precis innan 10 minuter (för mig själv) och aldrig har jag väl känt ett större behov av just den låten. Fick sitta och sjunga på den för mig själv istället...
Tänk om vi skulle vakna utan läppar
med hela munnen fylld av jord
och bakom tungan inga ord
Tänk om jag skulle vakna vara farlig
med hela munnen fylld av blod
jag bet min tunga när du log
Allt jag ville säga det glömde jag ikväll
Allt jag ville vara behöll jag alltid för mig själv...
Jag funderar på varför det tar emot att citera Kent.
För det gör det. Det känns lite skamfullt. Lite tabu.
Det vilar en stark tvekan och ovilja över att ens nämna gruppen.
Kanske handlar det om att tvingas svälja en bit stolthet
Riskera att folk tror att man upptäckt Kent nu
och inte när man var 11 år.
För det vore ju en katastrof.
Då vore man plastic indie wannabe..
Eller hur var det nu igen?
Jag vill ha din ryggrad här
Fäst den i mig
Och för miljonte gången förundras jag över Kräms skönhet.
Vrider & vänder på textrader och tongångar för att försöka förstå
vad som gör den så förbaskat vacker.
Jag kommer inte fram till något bra svar.
Fyll min mun med din
Fyll min tid med någonting
Fyll min med din
Alldeles för kalla tunga..