In the library.
Har ca 2 manader forsent paborjat min research om August Strindberg. Sa otroligt intressant & inspirerande! Hans liv och verk ar nagot jag utan tvekan skulle kunna satta mig och skriva en hel biografi om.. Han etsade sig fast i mitt sinne redan for flera ar sedan da jag for forsta gangen besteg hans verk. Synd att man inte intimiserar sig med skolarbetet lite oftare!
Idag skall bli en produktiv dag. Kanske, kanske hinner jag da traffa min plutt ikvall. Vi hade fina samtal igar.
Du skulle sett upp. Jag kommer gora dig sa illa..
"you make me uncynical"
"I don't know if it's deep care, passion, or love.
But you make me feel so content."
Ett märkligt tryck i bröstkorgen.
Det är en specifik kväll jag tänker på.. men snart drar tankarna iväg till andra händelser under den tiden. Det var spännande då. Man kunde nästan ta på luften.. plocka och sortera bland känslokulorna som sprutade ut.
När jag sätter på skivan från start inser jag att alla låtar av bandet är involverade. Det är en konstig känsla.. en liten del av den jag var då försöker ta sig in i mig. Pracka på mig de tankar och känslor som fanns där då. Motvilligt tvingas jag minnas igen. Blundar och försöker vända mig om, men håren hinner resa sig på mina armar. Mår lite illa. Känner mig yr och vet inte om jag ska låta musiken gå eller sätta stopp på den. Johns hesa röst fortsätter skrika ut i desperation och i nästa sekund känner jag hur något går sönder inom mig.
Inte av sorg. Inte av vemod. Det var bara så mycket. Av allt. Glory days to come påminner mig om att lyckan fanns där också. En ivrighet.. jag ville så mycket! Det är för blandat för att kunna beskrivas. Nu ska jag läsa mailet jag nyss fick..
En historia.
En historia om en väldigt speciell LP-skiva. En sådan man (jag) trånar efter. Beatles-White Album. Original. Ägaren? En man. En sådan som åt flingor med mjölk så det skvätte överallt. Jag var i himmelriket, fast vid min LP. Den hade fina bilder. Det fotades, posades, och pratades.
"Säljer du den?", kan jag inte låta bli att fråga.
Nej. Den finns där till andra ändamål. "Fem minuter.. det är vad som krävs", skrockar han och tar en klunk av sin Cola. Hur kan du då fortfarande ha kvar den? är en fråga som uppstår i mitt huvud. "So.. do you have a boyfriend?"
Gubben är 40+. Klart som korvspad att jag inte är singel!
När jag lämnat ifrån mig min nyblivna kärlek och vi sitter i bilen är det alldeles tyst. Ända tills något bryter tystnaden.
"Oh.. my.. God.."
"..the neck!"
"I know!"
Jag vet inte.
"IT WAS STAPLED! For God's sake, it had stitches all around it. Like Frankenstein."
"I want to puke"
Jag antar att jag varit alldeles för inne i min älskade LP för att lägga märke till det. Men när jag fick se Mirjams bilder och zoomade in den där halsen.. då rös jag. Stora, stora stygn. De följde hela strupen och det är givet att någon försökt skära halsen av honom.
En av alla märkliga människor vi träffade på under vår resa till södra USA.
Fotografier.
Torsdagskalas.
Ja, såklart!
Men, nej. Nedervåningen skall vara skinande ren innan midnatt och visaren står nu på elva. En timma. Det är ungefär vad det tar att sopa, gnugga, putsa, spraya..
Nåja. Vad är väl en bal på slottet? Imorgon är det FREDAG och då skall det mysas till ordentligt hemma hos Brian. Vi ska ta världens längsta nap.. utan alarm!
Längtar redan..
En puss.
Igen, igen, igen & igen!
Alla tror att jag har färgat mitt hår. Det är lite eld-stuk på det. Går i orange, röd, svart och blond. Jeg haver icke. Solblekt?
Jag har en bula på huvudet!
Med rädsla för tåg och höjder
Idag är det städpremiär.
Back in the Ulm.
Självklart möter ju då min söta upp mig med två SUPERSIZE Marabou chokladkakor från IKEA. Åhhh, så underbart det var att se honom igen! Det var verkligen ett happy moment, och vi stod och bara toklog mot varandra jag vet inte hur länge. Att välkomnas av Minnesotas vindar och snö kändes sisådär när man klev ur bilen, men nu när grejerna är snyggt uppradade utanför min dörr (utelåst) och man träffat de grannar man saknat mer än vad man först trodde, så känns det rätt skönt att vara tillbaka igen.
Sitter just nu med laptopen i knät bredvid en 4 x 2 m stor Ron Paul-skylt.
Adam är en liten tok.
Fast i Madison.
Tunga kassar
Ännu en shoppingdag i stora staden. Jag & Mirjam besöker Starbucks cirkus tvåhundrafemtio gånger om dagen, och en särskild utvald sådan som vi brukar vila ut oss på när vi slängt ut pengar på Urban Outfitters och American Apparel innehåller särskilt skumma typer. Under den tiden M var på "tossi" igår hann två gamla sluskar stöta brutalt på mig, och inte långt efteråt fick jag kommentaren "Ey, you look swedish" av en tanig ung man som satt och slurkade kaffe med sin (förmodade) far. De ville bjuda oss båda på middag. Idag hade vi en karl med tofsmössa och glasögon som (utan kaffe & kaka) satt och stirrade på oss konstant under våran fotosession.
Fyndade ännu ett par stövlar idag. Mjau. Nu blir det att utforska de nya gästerna litegrann..
Jag är i Chicago.
Ett litet mysigt internationellt hostel håller oss inne, och idag har jag ont i tossingarna för jag har köpt ett par vita lackpumps.
Jag är inte bitter.
Minns de tider då jag vilt slog med pekpinnen omkring mig när folk i min närhet började sina meningar med "och" och "men". Nolltolerans. Men inte nu. Jag gillar't. Skarpa gränser suddas ut och omvandlas till dina egna, mer bekväma sådana. Kura ihop dig eller luta dig bak, och kör på.
NEHE, SKA VI KANSKE TA OCH GÖRA SÄLLSKAP NU, DU OCH JAG MR DOCTRINE?
Och plötsligt
Jag vill deleta, radera, ta bort.
Precis som på det sätt jag vill behandla mig själv när mat och resriktioner har fallit ihop i en hög av misslyckande. Då vill jag förstöra. Och jag förstör. Genom att göra det tusen gånger värre.
Vet ni vad.
Jag känner så här; att det är synd att man aldrig tar sig dit att skriva ordentligt. Nöjer sig med att kasta ihop något inlägg i förbifarten och sedan hoppa iväg någon annanstans! Jag nöjer mig faktiskt inte. Nej. Jag vill skriva, jag kan skriva. Skriver jag? Nej. Jag klottrar och lämnar allting på sin kant. Bokstäver huller om buller halvt övergivna.. några här, några där.
Åh, så jag saknar vackert formulerade meningar.
Meningsfullhet? Det också. Det ekar lite här. Jag är inte riktigt tillfreds. Kan inte riktigt känna att det är jag. Jag vill mer än så här. Mycket mer. Önskar jag tog mig tid. En annan sak. Innehållet. Jag kan inte skriva vad jag vill, vågar inte skriva vad jag vill. Medan mycket är uteslutet och ej omnämnt, är andra saker mer avslöjande. Naket. Vill jag ha det så? Jag skulle inte tillåta mig att ha vilka läsare som helst till den här bloggen. En liten oro finns där i samband med tanken på risken att någon eller några jag inte vill dela med mig av mitt liv och mina tankar till ska hitta hit.. Sunt? Ska jag öppna mitt lilla läsarplank någon annanstans? Radera sådant som skrämmer och hålla mig till det säkra? Jag vet inte. Jag är kluven (och överdriven?).
Eller också tycker jag bara väldigt mycket om detaljer.
andan.
Lite majja hit och dit kanske inte är så farlig ändå.
flott
Vill, vill, vill..
Hur ska det ga nar vi ar i Georgia? Snart bar det av. Pa mandag, rattare sagt. Far halla tummarna pa att toserna vill gora mig sallskap vid atminstone ett par tillfallen!
Laxor + leka med Eiler.
Prov imorgon, sondag.
Yummie.
Puss!
Pure love
(Tystnad)
"You stink."
En annan sak.
Det har jag upptackt under de har manaderna. I Sverige borjar det med en blot och deppig host. Slask och sno kommer sedan om vartannat och morkt blir det. Ar det en lyckad vinter stannar snon kvar med i alla fall nagra veckors mellanrum.. men allt som oftast far man sta ut med "mellantinget" flera ganger om.
Vintern i Minneapolis ar otroligt vacker. Det ar for tusan sol och bla himmel VARJE dag. Kan knappt komma pa en enda dag da himlen varit gramulen och dyster. Har ler den at dig. Arstiden. Dessutom har vi en massa sota ekorrar som springer omkring overallt.. och vet ni vad? Snon kom i oktober och sedan dess har den inte forsvunnit en enda gang. Eller minskat heller for den delen. Det regnar inte. Mars manad ar har och solen har borjat varma pa ordentligt.. mycket, mycket starkare an den svenska.
Kanns som varen ar har. Utan slask. Jag gillar de snabba ombytena. Sommar snart.
Skillnad
...men det är en enorm skillnad på Diet Coke och Coca Cola Zero.
Zero, du vinner!
Det är skillnad på second hand & second hand
Idag var jag & H på Treasure House och jag fyndade två par skor som jag gav 1 dollar (ca 6:50 sek) för vardera samt ett bälte för 50 cent, vilket är ungefär tre kronor.
Här har de hajat läget, fixat biffen. Kom igen nu, Sverige.
Vissa gillar kameror mer än andra.
PLING!
Och så fick jag syn på en liten invikt flärp (kul ord förresten):
"MAY CAUSE DROWSINESS...[especially] TOGETHER WITH ALCOHOL"
Bra där.
Over the cross
Strax gym. Först dyka ner i böckerna igen..
Rackarns.
Adios.
plutt.
"I'm gonna admit something. I've lied to you.
About the reasons why I came here..
It wasn't because I needed to get away.
It wasn't because of Titus and them. Not at all.
The only reason, the only one.. is you"
Koffein. Jag ska vara uppe hela natten. Maste.
Jaha.
"Dear Doctrine students.. "
Prov.. notes.. yadaha, yadaha, yadaha... anda till det intressanta slutet:
"In the meantime, if you have time, you might want to watch this
video and see if you can spot me dancing in it..."
Har inte hunnit ta mig tid till detta an, men det skall bli intressant..
Onödigt (men ganska gott)
Var inte alls särskilt sugen. Hade hellre velat ha riktig mat. Tränade 2,5 timma också, så det kändes ok. Jag ska forsla hem mina burkar och skapa ett galleri när jag kommer hem, haha..
Makt
Det är kort och gott vad det handlar om. Först trodde jag bara att det var du, men jag är likadan själv. Kanske rentav värre? Men.. svårt att låta bli. Det är en klurig kombination. För det är ju för dig. Samtidigt som det ger en annan en kick.
Förlåt att jag är en liten diffusus. Har så mycket att göra..
Jag tror som såhär:
Att eftersom min koncentration är sisådär...
..så tänker jag istället smyga iväg till LCD'n och bita tag i någons örsnibb!
Hejdå.
Den där Chris Dangerous.
Andrea är tokkär i honom.
Jag: Skulle man kunna få lite **** ?
Chris: Vad fan tror du?
Och sen det där lilla retliga leendet.
(Det var ett ja)
På tal om fest..
C: It's a hard life!
J: Jasså? Så lät det inte på gamla dar..
C: Inte?
Tokstirrar in i mina ögon i ungefär 20 sekunder. Långa sekunder.
Jag stirrar tillbaka. Det är krig. Bredvid står Andrea och gapar.
Jag tror jag vann.
C: Nu ska vi inte vara såna!
Efteråt:
Andrea: What the HELL did you guys talk about?! I hate you so much right now!
Hähähä..
Tom burk.
En hel vecka utan piller snart. De tog helt enkelt slut.. och jag har inte haft tid att åka till någon Pharmacy.
Jag vet hur det var sist, första gången jag missade det. Kände mig så liten och vek. Började gråta för minsta lilla sak. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag bröt ihop under den dagen, men det var definitivt fler än vad som kan räknas på fingrarna. Låg där på biljardbordet och stirrade upp i taket. Tänkte på döden, och A tvingades höra både det ena och det andra. Förvirrat. Helt konstig blev jag, och rispade upp handleden med en stiftpenna..
Nu mår jag däremot PRIMA. Solen strålar och det är alldeles överhett ute. Har nyss snott Titus gamla cykel. Den är utan bromsar, men jag är glad ändå!