Tu Puta Mi Casa
Hur hanterar man världens i särklass tjurskalligaste unge? Elva år- och i trotsålderns kulmen.
Ställa sig i dörröppningen och SKRIKA SKRIKA SKRIKA (skona mina öron) SKRIKA SKRIKA SKRIKA lite till, och sen springa ut i köket och "LALALALALA" hålla för öronen när man som bäst ska försöka förklara hur lite logik och vett det är i hans babbel. En underliggande irritation börjar sakta med säkert gro.. "DU ÄR DEN DUMMASTE MÄNNISKA JAG KÄNNER! DU ÄR ALLTID SÅ DUM OCH TASKIG OCH ELAK. DU HAR ALLTID VARIT SÅ DUM MOT MIG! ÄNDA SEN JAG FÖDDES.. blahablaha" Har jag? Vem är det inte som hjälper dig med allting, följer dig till skolan, och ställer upp i alla väder? Irriterande lilla skitunge. "ALLTSÅ, LOVISA DU LJUGER AAALLTID! DU HITTAR ALLTID PÅ! DU TROR DU ÄR PERFEKT! JAG SKA RINGA MAMMA OCH SÄGA ATT INTE DU GER MIG MAT OCH ATT DU SLÅSS OCH RETAS! DU RETAS AAALLTID!"
Gahh.. ge mig kraft! Jag går gärna i ide.. typ nu?
Colour My World
Sometimes retrieve and sometimes reject
Det är ju så man blir mörkrädd.. Ja, det är för bövelen en skymf mot C.Aarmé!
Deras avskedsspelning på Debaser den 3/3 är förresten något jag ser väldigt mycket fram emot.
-Inte att det är en avskedsspelning, givetsvis.. Väldigt tråkigt att en av Sveriges mest intressanta band ska lägga av. Det är väl bara att hoppas på att de dyker upp i annan form, med nya spännande projekt i framtiden..
In this world all covered up in same
take it jackpot, crackpot,
strutting like a peacock
nailvarnish Arkansas
shimmy-shammy featherboah
crackpot haircut
dye your hair in glowing red and blue
Det var de raderna som fick mig att vilja göra det. Färga håret hälften rött & hälften blått.
Men jag gjorde det aldrig. De lät mig inte göra det. Föräldrarna och vännerna.
Och jag var varken tillräckligt upprorisk eller modig för att göra det ändå.
Av mina tio val är nio fel. Enligt min familj.
Mina gamla vänner lyssnar på house och dansar i sann Big Brother-anda till Boten Anna.
Jag skulle sökt mig bort därifrån.
Mycket, mycket tidigare..
Det är ingen mening att ensam
bära på en revolution, en idé.
Det finns ingen mening med att skrika sig stum till de döva.
It wasn't meant to be a hole in the ground
Hey Modern Days
Jag bara rullar fram.. jo, faktiskt. Det är nog vad jag skulle kunna göra just nu! Det är nog ingen större vits med "smala" chokladbollar om man proppar i sig 10 st. Sen var det ju pastasallad och en ensam semla i kylen.. och sen blev jag tipsad om hetvägg och var ju tvungen att testa det också. Som grädden på moset (uh, no thanks..) vill J att jag fikar med honom idag. Jag sa att jag inte skulle hinna.
Idag hände något märkligt. T loggade in på msn. T, som inte varit inloggad samtidigt som mig sedan någon gång 2002. T, som tillsammans med E och M utgjorde De tre essen. Radio, tidningar, mystiska händelser.. De tre essen som plötsligt försvann. Var borta. Gamla tider. Vi pratade om dem, de gamla tiderna alltså. När vi och ca 6 stycken till, utgjorde så gott som de enda besökarna på theark.nu. Vi pratade om den där känslan. Den utopiska världen och livssynen vi hade.. Det var så det skulle vara, så det skulle bli. Ett uppdrag, en skyldighet. Frigörelse.
T är i Asien nu. Hon vill inte prata om dem. Hon vill glömma. Gå vidare.
Jag behövde inte ens trycka på "play". Tårarna kom innan jag ens hunnit plocka ur skivan ur fodralet.
Oh, chin-batty dour face
Why did you go there?
Sitting on a cold stone
waiting for the train home
hoping it would carry me home
hoping it would carry me home...
All My Senses
Hur kan tiden ha gått så fort? Jag lyssnar på All My Senses och Hurricane Bar-tiden sveper förbi mig..
Mando. Så mycket de betydde för mig då. Det fanns bara dem. Varje tidningsartikel, varje nyhet på hemsidan.. hjärtat i halsgropen. Minns när jag fann Surreal Dream.. sådana saker, kontroll. Att veta var man har dem.. varje steg, varje sysselsättning.. [Gustaf har namnsdag & Björn är förkyld] Det var otroligt viktigt. Inget fick undgå mig. Alla skivor, alla singlar, LP:s.. en dyrbar samling. Allt var så spännande. Konserterna.. total lycka. England.. När dog den?
Lågan.
Smiling Faces
I fredags skakade golven inne på Stilett. (kanske även inne hos grannarna, då strömmen stängdes av som straff för den höga ljudvolymen) Det var gävlebandet The Scrags som rockade lite för hårt. Sedan klev efterlängtade Kilroy på scenen & det var så värt, så värt. Franska Osni var inte lika spännande.
Karlstad på torsdag? Eller är vi lite för satsiga då..?
Alla stjärtars dag
Det är klart att man alltid ska försöka visa för de finaste att man tycker om dem, men det blir ju sällan av så ofta som man skulle vilja. Därför tycker jag det är fint med en dag om året då man kan påminnas om det och uppvakta sina nära & kära lite extra.
Känn dig inte bortglömd; i år har jag för första gången på mycket, mycket länge inte delat ut ett enda hjärtformat kort eller sänt i väg en endaste ros. Alla som betyder något hedrar jag härmed med lite fina textrader istället:
Alla underbara vänner som finns där i vått & torrt [ingen nämnd-ingen glömd]: LOTS OF LOVE!
...& sen tycker jag ju om Samuel lite extra också.
Lustful Life
Igår kom jag hem; sliten, skitig och trött. Med lite för mycket tobak på jackan och lite för mycket hårspray i det rufsiga håret. Igår kom jag hem smutsig, död och glad.
Fredag 9/2-Mando Diao, Raw, Eskilstuna
Lördag 10/2- Mando Diao, Satin, Örebro
...och sen gick vi på Kent också. Bokstavligen. Tur att herr Mustonen har starka magmuskler!
Raw var fylld till bredden med flashiga människor med spray i håret & mönster på kroppen. Ja, järnspikar.. Sällan har man skådat så mycket snygga människor på ett och samma dansgolv! Heja Eskilstuna, staden för evigt sammankopplad med Kent. Och vad är en rockklubb utan en Kentare? Markus lekte DJ och spelade fin musik för oss. Under den lilla stunden såg han riktigt sofistikerad ut. Lika strikt och allvarlig som man kan förvänta sig av en Kent-medlem. Ett par timmar senare (och några vodkaflaskor tommare..) var den seriösa bilden ganska rejält spräckt. "HAAAMMAARBYYYY!!" Att människan så många timmar senare överhuvudtaget var kapabel till att ligga kräla runt på golvet och till och med kommunicera var lite av ett under..
Ehr.. Vidare till det väsentliga; spelningen. Visst var den bra alltid. Mando live är svårt att få dåligt. Även om den där obeskrivliga glädjen och berusande känslan av grabbarnas svettiga närvaro som höll på att spränga en i bitar för några år sedan har bleknat till insikten av ett slitet band med krav och måsten, är det fortfarande ett nöje för ögat att se dem skrika ut lite aggressiv kärlek där på scenen..
Att Gyro hann droppa ner i brevlådan och hamna på köksbordet tillsammans med k-specialen & yoghurten innan väskan var packad och lovisa befann sig på tåget mot söder gjorde mycket den där fredagsmorgonen. Tro vad man vill om baktankar & syften; utbytet av tomt snack och meningslösa diskussioner mot tankar och funderingar om livets mening i ett rökfyllt rum ett dygn senare betydde mycket bakom dunkande musik i det bräckande morgonljuset.. Det är bra att ventilera lite. I'll not tell. & inte du heller. Vi låter det stanna där, någonstans mellan dörrgaveln och den surrande fläkten. Som ett fint minne inflikad i en liten, liten dammtuss..
Fläktsystem i badrum är bra. Som det mesta den där kvällen.
Örebro dagen därpå. Hade kunnat sluta på många olika sätt. We did it right. Lovisa sov bort det mesta av kvällen.
We're having fun in the daytime
We'll chase the stars in the nighttime
We'll catch the sun in the morning
and we just don't care if they see us fall
Fantastiskt.