April. 2nd semester. 2007/2008? USA.

Den sista tiden har varit... en resa.

På alla möjliga känslomässiga plan.
Det är märkligt det där..

Jordelivet är något väldigt speciellt och oförutsägbart. Du kan aldrig vara beredd på något, egentligen. Tänk så mycket det finns att upptäcka! Både på insidan och på den mark du står på. Insikter, möjligheter.. Kan man någonsin lära känna sig själv till etthundra procent? Jag tror inte det.


>.<

THERE'S SO MUCH GOING ON IN MY HEAD RIGHT NOW!

Hur ska jag kunna koncentrera mig? Jag måste verkligen satsa idag.. Ska bl.a. ha en redovisning imorgon om global uppvärmning, något jag inte har börjat med. Du förvirrar mig, från dag till dag. Jag tror att jag behöver en paus.

Nu blir det raka spåret till biblioteket och "Starbooks".

Fudge covered peanut butter filled pretzels in vanilla malt ice cream with fudge & peanut butter

Idag är det mycket som ska punktas av! Därmed är jag hyfsat glad över att jag inte fick en minsta droppe alkohol i mig igår. Hoppade i snyggaste outfiten och drog iväg på vad som skulle vara kalasmys, men jag & min knorr bestämde oss för att ta en nap som slutade med prat långt in på småtimmarna i ett omöblerat rum, medan folk kom och gick utanför. Lämnade inte rummet först klockan slagit halv elva i morse.

Så roliga är vi.

Här är dagens Ben & Jerry's:

image200
Jordnötssmör i all ära, men Pretzels är ändå det värsta jag vet..

Tidzon.

North Dakota var ju lite mer passande än Stockholm.

För första gången på åtta månader stämmer nu klockslagen i mina blogginlägg.
Det firar vi med ett svettigt träningspass. På återseende.


Jag älskar dig.

Tre små ord jag inte nyttjar allför ofta. Tre små ord som gärna utbyttes till tre lite enklare (I love you) hemma i Svea. Här är sistnämna lika svåra att ta i sin mun. Öga mot öga, med handen på hjärtat.

(breathing hard)

"Now I felt it again! The rush through my chest..

(Closed eyes)

"Say it again! Aw.. I can't describe it. It's like.. it's like..
something no words in the world can explain"

Chocolate ice cream with fudge chunks, toasted marshmallow & a graham cracker swirl

image199
Sitter förresten och tjockar i mig en Ben & Jerry's nu.
Inte illa må jag säga.

djupt.

Vi slöt ett förbund igår. I blod.  På väggen hänger det numera röda papperet med våra namn och en text vi aldrig kan komma ifrån. Det är ett löfte om mening och om livet.

Och om Arizona.

Kontroll.

Det finns en anledning till varfor jag inte gillar grupparbeten.

Vi har bestamt tid & plats for sammanstallning och ihopsattande av en redovisning som sker imorgon formiddag. Vad mots man av om inte en fardig Powerpont-presentation? In i minsta detalj "packad och klar".

"Yeah, I like doing this, so it's totally fine"

Gulligt av dig N, men det ar det faktiskt inte for mig. Paven/Petrus och katolicismen ar inte hemmaplan for mig och jag vill garna veta vad jag pratar om. Att plugga in nagon annans anteckningar funkar inte. Tack, men nej tack. Som gradden pa moset (?) hade han brattom till en tennismatch, sa att influera gick ju inte for sig. Liksom det att bestamma omrade. Atminstone.

Igen: Jag gillar inte grupparbeten.

Baggarna

Vad sager ni om att jag anvander lite klassiska citat av allas vara fab four imorgon, da jag verkar som Master of Quotations? Spinner vidare pa deras kloka ord och haller ett litet foredrag om livet? Later det bra?

Jaaa, det tycker jag nog!

image198
Nagra att lita pa i alla lagen!

Ge mig tillbaka min tandborste!

Jag saknar den. Faktiskt.

Mitt gamla hjärteband.

Rest in peace, Anders.


I ASK NOTHING OF YOU.

Not even your gratitude!


Jag gjorde det. Jag gjorde det..
Jag slog på den. Livets visa.

Nej.
Nej.
Nej.

Det krävs en idiot för att behålla vett och sans.

Idag startar den:

Den nya eran. Jag glädjes. Nu väntar en hel del roligheter..

Har precis tryckt i mig en blåbärsbagel med cream cheese.
Det skulle jag aldrig gjort för ett halvår sedan.
Men gott var det.

Kasabian sjunger för mig, och alldeles strax väntar speech class.

image197


Caffeine Energy Gum

Förresten. Har vi Jolt-tuggumin där hemma? Kladdiga saker proppade med koffein? Att folk dricker Jolt visste jag, men jag har nog inte tuggat i mig det först nu.

image196

Aj, aj, aj

sa lilla tanden.

image195

Smakprov av shoppingskörden från Chicago

image194
Shoes från Urban Outfitters

Det är fint ute idag.

Igår blev jag kidnappad. Jag såg ut som en rålök, men det gjorde inget. Tokmysig ferre. Gin är fortfarande inte okej. Huvvaligen. Vi förde lite tokerier i badrummet. Gömde oss bakom draperiet och hoppade fram med ett "WHAAAAAAH!!!" när folk stod och kissade. Hoho, det var roligt vill jag lova!


Dagen efter har man alltid så rara diskussioner. Är det inte så? Även med icke-fest-människor. Jag vet inte, kanske är det bara jag som blir deep? Nu ska jag hugga in på mitt smarriga, gröna äpple. Hejdos.


In the library.

Har ca 2 manader forsent paborjat min research om August Strindberg. Sa otroligt intressant & inspirerande! Hans liv och verk ar nagot jag utan tvekan skulle kunna satta mig och skriva en hel biografi om.. Han etsade sig fast i mitt sinne redan for flera ar sedan da jag for forsta gangen besteg hans verk. Synd att man inte intimiserar sig med skolarbetet lite oftare!

Idag skall bli en produktiv dag. Kanske, kanske hinner jag da traffa min plutt ikvall. Vi hade fina samtal igar.

Du skulle sett upp. Jag kommer gora dig sa illa..


"you make me uncynical"


"I don't know if it's deep care, passion, or love.

But you make me feel so content."

Ett märkligt tryck i bröstkorgen.

Johnossi- Execution Song är så mycket höst 07.

Det är en specifik kväll jag tänker på.. men snart drar tankarna iväg till andra händelser under den tiden. Det var spännande då. Man kunde nästan ta på luften.. plocka och sortera bland känslokulorna som sprutade ut.

När jag sätter på skivan från start inser jag att alla låtar av bandet är involverade. Det är en konstig känsla.. en liten del av den jag var då försöker ta sig in i mig. Pracka på mig de tankar och känslor som fanns där då. Motvilligt tvingas jag minnas igen. Blundar och försöker vända mig om, men håren hinner resa sig på mina armar. Mår lite illa. Känner mig yr och vet inte om jag ska låta musiken gå eller sätta stopp på den. Johns hesa röst fortsätter skrika ut i desperation och i nästa sekund känner jag hur något går sönder inom mig.

Inte av sorg. Inte av vemod. Det var bara så mycket. Av allt. Glory days to come påminner mig om att lyckan fanns där också. En ivrighet.. jag ville så mycket! Det är för blandat för att kunna beskrivas. Nu ska jag läsa mailet jag nyss fick..

Tidigare inlägg Nyare inlägg